Go Outnorth Hikingevent 2026
För andra året i rad var det äntligen dags för vårt vandringsevent, där vi tillsammans med 26st deltagare vandrar Jämtlandstriangeln. Tre dagar, 46 kilometer och ett fjäll som bjöd på det mesta – från ösregn och dimma till klarblå himmel, frost och hårda vindar.
Men helgen handlade om mer än bara distansen – om samtalen som började redan efter några hundra meter, skratten längs lederna, de trötta bena och sömnlösa nätter i tält. Och kanske framför allt om hur ett gemensamt intresse kan föra människor samman, även när man aldrig har träffats tidigare.
Här får du ta del äventyret genom Ebba Lundbergs (projektansvarig för Go Outnorth Hikingevent på Outnorth) upplevelser.
KVÄLL 1 – när fjället välkomnar oss med regn
Det är en disig och blöt torsdagskväll när vi hälsar våra deltagare välkomna utanför STF Storulvån. Regnet har fallit i flera timmar och prognosen lovar mer av samma vara: kanske till och med lite snö.
Vi har ett fullspäckat program framför oss. Fjällsäkerhet, packning av ryggsäck och tältuppsättning står på schemat innan det är dags för middag. Framåt kvällen tilltar regnet ytterligare, samtidigt som Robert från Primus tar emot oss med öppna armar, redo att ge oss en kurs i matlagning på stormkök.
Med kurrande magar börjar vi laga risotto tillsammans. Snart fylls det stora tältet av sorlet från samtal och skratt. Trots att vi bara har känt varandra i ett par timmar känns det som att gruppen redan har börjat ta form.
Dag 1 – från dimma till blå himmel
Jag vaknar tidigt, långt före alarmet, och det första jag gör är att titta ut genom fönstret.
Dimma.
Men fjället verkar ha andra planer. När vi ätit frukost och gjort oss redo för dagens 16 kilometer har vädret vänt totalt. Den grå himlen har ersatts av blå himmel och strålande sol.
Vi ger oss av mot Sylarna, och det dröjer inte länge innan samtalen är i full gång. Gruppen är minst sagt blandad. Åldrarna sträcker sig från 13 till 71 år och erfarenheten av fjällvandring varierar. Några har många vandringar i bagaget, medan andra är ute på sitt första riktiga fjälläventyr. Det de flesta har gemensamt är däremot begränsad erfarenhet av att tälta – något som snabbt blir en del av helgens lärdomar.
Jag slås av hur snabbt ett gemensamt intresse kan sudda ut gränserna mellan människor som nyss var främlingar. Här är det ingen som riktigt bryr sig om vem man är till vardags. Vi är bara ett gäng människor som råkar dela intresset för att vara utomhus.
Vandringen till Sylarna går förhållandevis smärtfritt. Benen känns starka och energin är på topp. När vi når dagens mål sätter vi upp tälten och gör oss hemmastadda innan vi samlas i stugan för en välförtjänt paus.
DAG 2 – frost, pannben och 18 kilometer
Klockan är runt fyra när vi vaknar nästa morgon. Jag tror inte att jag har sovit särskilt mycket. Om ens alls.
Natten har varit kall. Frost har lagt sig över tälten och kroppen var inte riktigt förberedd på det stora väderomslag som kom under natten. Men när jag öppnar tältet försvinner tröttheten nästan direkt. Utanför väntar klarblå himmel och solen är på väg upp över horisonten.
Sådana morgnar är svåra att klaga på.
Innan vi ger oss av får Jens, som är en av våra fjällguider (och Category Manager på Outnorth) ännu en gång göra en av sina paradgrenar: hjälpa till att justera ryggsäckar. Hur man packar sin ryggsäck på bästa sätt och framför allt hur man får den att sitta rätt är nästan en vetenskap i sig. Det märks att Jens har gjort det här förut. En rem justeras, en annan dras åt och plötsligt sitter ryggsäcken där den ska. För gästerna blir det avgörande för att orka med dagens etapp.
Den här dagen väntar nämligen vår längsta och tuffaste vandring: 18 kilometer mot Blåhammaren. Vi vet att det kommer att ta många timmar, så efter frukost packar vi ihop våra saker och ger oss av.
Efter gårdagens livliga samtal är tempot ett annat. Vandringen kräver mer av oss och samtalen blir färre. Det är inte konstigt. Ibland behöver man spara andningen till uppförsbackarna och energin till nästa kilometer.
Framåt kvällen når vi Blåhammaren. Vi är trötta, men också stolta över dagens etapp. Ett oväder är på väg in och vinden biter tag i tältduken medan vi försöker somna för natten. Det finns ingenting ett par öronproppar inte kan lösa.
Dag 3 – det sista steget
Vi vaknar runt fem snåret. Kroppen känns mör efter två dagar och många kilometer i benen. Vid det här laget har de små rutinerna på fjället nästan blivit självklara. Packa om ryggsäcken. Ta ner tältet. Koka upp vatten till frukosten. Borsta tänderna.
Nu väntar den sista och enklaste etappen tillbaka mot Storulvån på 12 kilometer.
Regnet följer oss längs hela etappen, men det verkar inte göra så mycket. På vägen till Storulvån får Johan, vår fjällguide (Business Unit Manager på Outnorth) visa ännu en del av sin breda fjällkunskap. När vi når ett vattenparti märks det direkt att han är i sitt naturliga habitat. På ett pedagogiskt sätt visar han gruppen hur man vadar säkert över vattnet. Gästerna samlas runt honom och lyssnar ivrigt medan Johan går igenom hur man bäst tar sig över. Sedan är det vår tur.
Och någonstans längs den sista sträckan blir det tydligt hur mycket utbyte vi har fått av varandra. 26 personer kom till Storulvån med olika erfarenheter, bakgrunder och förväntningar.
Jag tänker på hur fint det är att ett gemensamt intresse kan föra människor samman på ett så enkelt sätt. Att dela några dagar ute på fjället innebär att man också delar något mer – tröttheten efter en lång dag, lyckan över en vacker utsikt, sömnlösa nätter, och skavsår på hälarna. Nu lämnar vi fjället som en grupp med gemensamma minnen, interna skämt och nya vänskapsband.
Det är kanske just det som är det finaste med att gå ut tillsammans.
Tack till alla 26 deltagare som gjorde årets upplaga av Go Outnorth Hikingevent till en oförglömlig upplevelse vi sent kommer glömma. Och tack till våra fjällguider Johan och Jens, samt resten av guiderna som var med och deltog från Outnorth.
Jämtland, vi ses snart igen.
